under vår tid i thai insåg vi lite olika saker, men speciellt en sak..... VI HATAR HUNDAR !!! speciellt thaihundar, elaka varelser är dom.

En kväll när vi var på väg hem från, dala o haldéns hotell (vi hade spelat kort, och vi tjejer UTKLASSA grabbarna :D) så hör vi två hundar skäller.

vi börjar då bli lite oroliga och rädda, precis i samma ögonblick börjar hundjävlarna springa mot oss !!! paaaaaaanik fick vi då, så vi börjar löpa åt andra hållet, bort från kräken. Men hur snabbt vi än sprang så kom ändå hundarna ikapp oss, vi insåg då att det var kört. vår tid på jorden var över! :/ tills Malin kom med smarta ideén att hon kasta en toarulle till hundarna, dom glömde då bort oss och vi kunde springa hem. När vi ser hotellet tar vi snabbt fram nyckeln, springer upp för trappan och låser dörren. vi var då väldigt skakis..

Det var verkligen inte enda gången vi fick springa upp för trappan, till vårt rum. Tills vi kom med smarta ideén nr två, ja vi har med oss pinnar så vi kan slå dom om dom närmar sig. och oooja, dom närmade sig... vi slog dom lite lätt, och vips så hade vi fått pli på hundarna !! :D

förutom en gång när Malin kom hem på fyllan, då en av hundarna började hoppa upp på henne och bita lite lätt på benet. och inte nöjde den sig med benet, den bet två hål i hennes klänning... fyy.

Men hunden vi hatar allra mest var en arg och skällande hund i koh tao:

malin o sara tar en liten muppetur på kvällen, vi kör in på en liten grusväg.

och helt plötsligt kommer en hund ut från ingenstans, och den börjar jaga oss.. vi får panik, lägger i gasen i botten, tutar, lägger upp benen på andra sidan av moppen och är jääävligt nära på att vurpa.. tillslut lyckas vi bli av med the dog.. men då var vi så skakis så vi åkte raka vägen hem till bella å sofie.

Lite roligare var det med hundarna i Koh Phangan, där alla hundar såg så söta ut så. för folk hade målat dom med självlysande färg, as snyggt.

Här kommer en liten rysare...........

vi skulle åka båt från koh samui till koh phangan. härligt att åka båt tänkte vi, men ack så fel man kan ha.

Vi satte oss inne i båten, för det var typ fullt ute. (båten var väldigt liten)

Båtturen började bra, lagom härliga vågor och sånt.. enda tills vi hör folk skrika Ooooh nooo !! :S och gapa.. vi såg inte ut, så vi blev ju livrädda.. 

efter någon sekund blir det en smäll, och folk fortsätter skrika.. båten saktar in och vips så är vi framme vid stranden..

Föraren måste ha varit full eller nått, för han lyckades köra på en båt (det var det som var smällen.)  Men konstiga som vi är så tänkte båda två mer på att vår packning skulle sjunka än vi.. som tur var så hände inget av det. vi kom i land helskinnade..

Då ska vi även kanske berätta historien om hur det gick till när fegisarna skulle lämna tillbaka väskan vi hade fått från jobbet vi skulle jobba på i thailand men som vi sa upp oss på!

Först skicka vi sms till chefen och fråga om han ville ha tilbaka väskan men fick inget svar, så efter några veckor när vi var på födelsedagsfest på en bar så ser vi får chef komma in, duckar fort som fan och smyger iväg men tillslut får han tag på oss :O , och frågar om vi har gömt oss för honom, spelar oskyldiga och nekar. SEn ber han oss komma med väskan dagen efter och vi nickar och säger visst visst ! Tror ni att vi lämnar väskan dagen efter ? Svar: nejjj!! hehe , så vi struntar i att lämna den och fortsäter leva loppan och en dag när vi sitter och dricker och tjötar lite med folk, ser vi en bil stanna framför oss och hur en mindre glad kille som vi känner igen sitter i den och ropar åt oss att för i helvete komma med väskan imorn! och vi nickar precis som förra gången och sägr visst visst ;) ! Och sticker därifrån livrädda för att möta några av våra arbetskompisar!

 Så dagen efter bestämmer vi oss för att samla mod och kraft för att lämna tillbaka väskan! Åkr in till Patong går med  mycket tunga steg fram till Club Lime, sitter utanför i cirka en timma hel nervös över att någon ska se, går runt lite köper mat, stäler oss vid trottoar kanten en stund (där en kille misstog sara för en hora ;) ) men ingen av oss vågade ta det sista steget och lämna väskan som fick åka med oss hem igen ! :/ . Slutligen efter några dagar hittar vi herr blå som är snäll nog att lämna tillbaka vår väska, vår räddare i nöden !!!!!!!!

här kommer lite heta bilder...